2022-12-14

Att lyckas med misslyckanden. Om gemensamt lärande och att utveckla undervisning

Han vägrar. Inte en rad tänker han läsa i denna, som han upprört beskriver, skräpbok som jag har valt ut till klassens läsning. Han deklarerar det högljutt för alla i klassrummet. Han menar bestämt att han inte sysslar med läsning alls. Han får medhåll. Kommer det ens bli något alls läst och hur blev det så här? Vem lär sig i motstånd? Det här blev inte vad jag tänkt.

I den här texten diskuterar jag det lyckade misslyckandet och förutsättningarna för det gemensamma lärandet om undervisning utifrån några olika forskningsperspektiv. I texten kan du också läsa om FoU Skolas Lärarnas skolutvecklingskonferens i Landskrona den 23 mars 2023: Mötesplatsen för att diskutera och lära om undervisning genom beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund. På konferensen är dörren till klassrummet öppen. Hoppas vi ses där!

Att blotta sig och fånga lärandet om undervisning

Alla som arbetar inom och med skola har någon gång själva eller i sin verksamhet varit med om att en undervisningsplanering, lektion eller temaplanering inte alls blev vad vi tänkt. I många organisationer finns redan det mod och de plattformar som krävs för att dela misslyckanden och lära tillsammans. Värna dessa! I er kunskap om undervisning och i er professionsprofessionalism bygger ni utbildning vidare! För andra behöver vi  arbeta för en ökad delakultur: Delar vi erfarenheter om misslyckanden tillräckligt ofta med andra? Vilka förutsättningar finns för samtalet om lärande? Vilka förutsättningar finns för samtalet  om lärande som inte blev, eller i alla fall inte blev som det var tänkt.

Skolportens krönika från den 4 oktober ”Att blotta eller inte blotta sig!” skriver Martin Rogberg om sin frustration över vad han ser som skolans otydlighet i att i klarspråk beskriva processer. Han antyder att det finns ett gemensamt språk inom skola men att vår ovetskap om varandras egna undervisning är så pass påtaglig att vi talar väldigt svepande om utveckling och systematik inom skola. Rogberg efterlyser också fler möjligheter att dela misslyckanden i svensk skola.(ISkolporten, 2022) Är det så? Hur mycket talar vi om vad som händer, och inte händer, när vi undervisar? Är vägen framåt för lärande om undervisning fler öppna dörrar till klassrummen och fler delade erfarenhet av det som inte fungerar? Är vi inom utbildning för tysta med våra misslyckanden och hur tar vi om hand om dessa i en lärande organisation?

I flera texter och i utbildning generellt talar vi om skola och tid: Tid för samtal, tid för möten, tid för gemensamma arenor. Detta är en grundläggande förutsättning för att kunna mötas och utvecklas tillsammans. Men att tala om misslyckanden och att samtala om utvecklingsfrågor över tid kräver mer än bara tidsutrymme och bekräftelse för att det finns.
Självklart är tid och bekräftelse en förutsättning för att samtal om undervisning ska kunna ske men hur lär vi tillsammans om undervisning? Hur tar vi tillvara alla de lyckade misslyckanden som sker och lär mer av dessa?

Flera olika forskningsstudier lyfter fram utmaningar som kan uppstå när vi inom skola lär tillsammans. I Anna Norrströms avhandling Samtal under lärarlagsmöten från 2021 sätter hon ljuset på det gemensamma lärandet. I avhandlingen beskriver hon utifrån sitt material hur det professionella samtalet är svårt att få till. Utifrån de grupper hon studerat saknas strukturer och utvecklingsstöd för det professionella samtalet. Det gör att tiden istället ägnas åt praktiska frågor och elevers omsorg. Självklart är detta frågor som också behöver avhandlas under en skoldag. Om det praktiska och omsorgen inte finns på plats kan lärandet heller inte ske. Men hur kommer vi vidare sedan? Hur kan vi utveckla våra professionella samtal om undervisning vidare och äga lärandet gemensamt inom utbildning? Norrström föreslår en rad förändringar och lyfter fram att hon utifrån de resultat hon ser i sin undersökning kan se följande utvecklingsområden för professionella samtal: 1. Förändring av arbetsvillkor och organisatoriska förutsättningar; 2. Förändring av mötesinramning och möteskontextuella förutsättningar; 3. Förändring av lärarlags aktiva handlande. (Norrstöm, 2021)

I den sista punkten kunde kanske våra samtal om planering och utfall av undervisning just få en plats: Hur tänkte jag i min och vår planering? Hur genomförde jag? Vad hände med det som inte blev som jag tänkt? Vad hände? Vad finns eventuellt beforskat i andra sammanhang om det? Hur kan vi ta hand om den forskningen i vårt sammanhang och i vår kontext? Hur använder jag vårt kunnande om undervisning tillsammans med den forskning som finns om undervisning och sätter planeringen av undervisning i rörelse?

Men att dela ett misslyckande för lyckad undervisning kräver mer än så. Det kräver en stor trygghet och ett stort mod. I boken Undervisning och existens (2017) skriver Magnus Levinsson i kapitlet ”Evidens och lärares existens” om utmaningar i ett lärande samarbete mellan forskningen och skolan. (Undervisning och existens, 2017) I sin text lyfter Levinson de möjligheter men också de utmaningar som läraren i hans forskningsprojekt beskriver. Bland annat problematiserar Levinsson kring lärares möte mellan föreställning om vilken undervisning man önskar att bedriva och analysen av den egna undervisningen. Vidare problematiserar han utmaningen att granska sitt eget arbete och att låta andra granska detsamma.

Utifrån det senare resonemanget finns det en del att arbeta vidare med inom utbildning. Det är ett ständigt pågående arbete att utveckla gemensamt ägande om lärandet. Hur bygger vi en lärande och trygg organisation? Hur skapar vi grupper med ett tydligt lärandefokus och stöd för utveckling? Hur håller vi ett tydligt fokus på kärnuppdraget i vår utvecklingsiver?  Rogberg skriver i Skolportens krönika ”Det krävs en grundläggande trygghet inför varandra. Skolans chefer och ledare har en nyckelroll när det gäller att skapa förutsättningar för en sådan trygghet”(Skolporten, 2022) Visst är det så. Att organisera och bygga skolkultur som värnar och uppmuntrar att samtala och utmana sitt arbete i undervisning kräver sin ledare. Men det kräver också mycket av alla andra inom utbildning. Det arbetet har vi gemensamt: Lärare, förskollärare, lärare i fritidshem, skolbibliotekarier, elevhälsa, utvecklingsledare, lektorer och förvaltning. Tillsammans behöver vi gemensamt bidra till en trygg delakultur.

Att organisera för gemensamt lärande

I många forskningsstudier som gjorts, lyfts behovet av organisering för lärande fram som väsentligt. Torbjörn Hortlund skriver i sitt kapitel ”Rektors roll i att organisera och leda lärares professionella lärande” i Att leda mot skolans mål -vägval och möjligheter (2020) om det kollegiala lärandet. I hans text diskuterar han det kollegiala lärandet utifrån bland annat Aileen Kennedys (2005) kategorisering av lärares lärande. Kennedy kategoriserar lärande i nio olika modeller för lärares kompetensutveckling och lärande. Fem av dessa har mer instrumentell syn på kunskap , där lärandet är något som levereras ( likt fortbildning eller meriterad utbildning) och lärare, utifrån Kennedys tolkning, blir mera passiva mottagare av överförbar kunskap. Kennedy menar att det i dessa former finns ett mindre uttalat fokus kring hur fortbildningen kan omförhandlas och anpassas till lärares egna undervisningspraktik. I ett tidigare blogginlägg har jag belyst utmaningar kring lärande och fortbildning.  (https://kfsk.se/foublogg/skola/skolutveckling-ett-ord-med-flera-betydelser/) De fyra övriga modellerna i Kennedys kategorisering har en mer transformativ syn på kunskap och tar sin utgångspunkt i lärares egen kunskapsproduktion. I dessa blir lärandet något som erövras. Hur kan vi tillsammans arbeta vidare för en sådan kunskapsproduktion? ? Hur tangerar fortbildning och lärande det vi gör i vår dagliga verksamhet och hur bygger vi broar mellan nytt lärande och det lärande vi redan har och äger? Hur bygger vi vidare? Kanske genom att oftare dela och gemensamt analysera misslyckanden?

Också gruppens  förutsättningar är viktiga för lärandet och förankringen. Stephen Katz, Lisa Ain Dack och John Malloy beskriver det professionella och lyhörda ledarskapet som en väg framåt för en organisation i sin bok Intelligent och lyhört ledarskap (2020) . Genom ett professionellt lärande genom analys av vad som blev och inte blev i undervisning, men också ett lyhört lyssnande, kan vi bygga en bas där det finns gott om plats för att misslyckanden.  Där finns kanske utrymme att dela erfarenheter från lektioner och undervisningssituationer som inte blev som vi tänkt.

Att bygga professionslitterceracitet och forskningslitteracitet: Skolans och professionens autonomi och samverkan praktik och forskning

Per Larsson och Jan Löwstedt skriver i sin bok Strategier och förändringsmyter: ett organisationsperspektiv på skolutveckling och lärares arbete (2020) om  konflikten mellan skolverksamhetens behov och lärares professionella autonomi. Också de poängterar att det skulle krävas fler öppna samtal och mer insyn i kollegors undervisning för att gemensamt äga undervisningsinnehållet och samtalet om utveckling i detsamma. Men, menar de,  för detta krävs att större personalgrupper delar klassrum, tid och planering med varandra. Något som kräver både mod, organisation och tidsplanering för att få till på ett bra sätt. (Larsson, Löwstedt) Men hur gör vi det? Vilka verktyg behöver vi för att bygga lärandet vidare?

I många sammanhang diskuterar vi det gemensamma ägandet och samägandet för att utveckla undervisning. På Skolforskningsinstitutets senaste intressanta  symposium: Praktiknära skolforskning-erfarenheter, dilemman och framtidsspaningar  i Stockholm diskuterades också det  gemensamma ägandeskapet. (2022-11-07)    Genom att bygga nya, eller utveckla existerande,  plattformar inom en skola för delakultur kan vi stärka det gemensamma lärandet inom professionen. Så kan vi ta hand om ett lyckat misslyckande. Genom att därefter  mötas forskare-lärare kan vi också lära varandra vidare om både professionslitteratcitet -kunna använda sig av professionens kunskap och forskningslitteracitet- kunna använda sig av forskning. Ett lyckat misslyckande och omhändertagandet av det skulle kunna utgöra en god start för att arbeta vidare också med det gemensamma ägandeskapet om utveckling av undervisning.

Lärarnas skolutvecklingskonferens- 23 mars 2023- mötesplatsen för professionellt lärande

På många håll pågår redan detta arbete. I mars möter vi flera utvecklingsarbeten som föregåtts av samtal om det som i någon mån inte fungerat. Vi möter många som samverkat lärarprofession- forskning och många som delat och arbetat gemensamt med öppna klassrumsdörrar. Den 23 mars 2023 äger Lärarnas skolutvecklingskonferens rum! Vi ser så väldigt mycket fram emot att få mötas och resonera, tänka och analysera utbildning tillsammans med er! I januari öppnar anmälan för alla som vill lyssna, delta och diskutera dessa arbeten. Håll utkik efter anmälan i våra sociala medier och här på bloggen. Redan nu kan du läsa mera om vad som är på gång för Lärarnas skolutvecklingskonferens här: Lärarnas skolutvecklingskonferens – Skånes Kommuner (xn--skneskommuner-qfb.se)

När vi ses i Landskrona i mars hoppas jag att både ni som sökt med ansökan till konferensen och alla ni som anmäler er som deltagare, möts för att diskutera och sätta undervisning i perspektiv till det man själv har med sig till konferensen. För genom att mötas över kommungränser, skolgränser, mellan skola och akademi kan vi arbeta tillsammans i utvecklingsarbeten. Kanske pågår liknande arbeten i en annan kommun, vid annan högskola eller universitet? Se och dela varandras utmaningar och frågor, diskutera och analysera  vidare i det gemensamma utvecklingsarbete som det innebär att arbeta i skola: Att ställa frågor och söka svar.

Ett lyckat misslyckande

Eleven med boken som jag skrev om inledningsvis i den här texten har jag att tacka för att jag så småningom  sökte till forskarutbildningen. Hans högljudda protest- som ledde till att lektionen inte alls blev vad den var tänkt att bli- var en av de händelser som ledde till en stark nyfikenhet hos mig för vad undervisning är och kan vara. Det blev forskningsingången för min licentiatuppsats om läsning och skolkultur på gymnasieskolan. Han läste boken med stor behållning när det vände. I gruppen hade vi några veckor efter den arga kommentaren  en mycket engagerad diskussion om innehåll, karaktärer och analys som ledde lärandet vidare. Det var ett mycket lyckat misslyckande som skapade rörelse i hur vi planerade undervisning vidare.

Låt oss mötas om undervisning och utveckling! Låt oss gemensamt bygga organisationer där misslyckandet har en given och viktigt plats. Och varmt välkommen till Lärarnas skolutvecklingskonferens 2023! Här möts vi utifrån våra professioners professionella kunnande och lär och diskuterar tillsammans kring utbildning på vetenskaplig grund:  En möjlighet till att kanske dela ett ,vad som kan tyckas inledningsvis ,misslyckande. Spara på dem. Det finns många lyckade misslyckanden som ännu inte hänt. Om vi delar med varandra kan vi lära vidare också av dem.

 

Referenser

Katz S, Ain Dack, L Malloy J (2020) Intelligent och lyhört ledarskap,  Polen, Studentlitteratur
Hortlund, T (2020) ”Rektors roll i att organisera och leda lärares professionella lärande” I: Att leda mot skolans mål -vägval och möjligheter, red:  Johansson, O & Svedberg, L, Stockholm, Gleerups
Larsson, P, Löwstedt (2020) Strategier och förändringsmyter- ett organiseringsperspektiv på skolutveckling och lärares arbete, Polen, Studentlitteratur
Levinsson, Magnus (2017) Evidens och lärares existens i:Undervisning och existens (2017) red: Claesson S, Riga, Lettland, Dialdalos
Norrström, A (2021) Samtal under lärarlagsmöten-diskursorienteringar i den professionella praktiken , institutionenen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborg, Göteborgs universitet
Skolporten (2022) ”Att blotta eller inte blotta sig” Krönika: Att blotta eller inte blotta sig | Skolporten

 


Sidansvarig

Malin Bardenstam

Vetenskaplig ledare